Visionen om framtiden går isär

Läser ledaren den 30 april, i Katrineholms-Kuriren och förstår ambitionen som tidningen har att övertyga lokalbefolkningen i Katrineholm och Vingåker i skolfrågan, att vad som sker med maktens verktyg är det bästa

för folket, barnen. Tidningen skriver att politikers beslut grundar sig på ställningstaganden som barn inte kan

förstå och värre blir det om föräldrar inte kan acceptera det som beslutas.

Det är inte barnens eller deras föräldrars bristande förmåga att förstå som är problemet utan beslutande politikers oförmåga att förstå. Vi tror helt enkelt inte på att de beslut som tagits i skolfrågan är ekonomiskt eller förståndigt. Tidningen skriver vidare att ”i takt med att samhället förändras så måste skolan hänga med, och det

gäller inte bara pedagogiken utan också dess organisation och lokaler”. Hänga med vad då?

Idén om att storskaligheten ska göra allting bättre, effektivare, mera ekonomiskt. Tyvärr är det så illa, att det

är just det, som många samhällsmedborgare och särskilt de som bor i landsbygdsmiljö inte tror på längre. På landsbygden har befolkningen fått veta att genom att lägga ner närbutiker och istället skapa köpcentrum,

så ska det bli billigare, bättre kvalitet och större valmöjligheter, men blev det så?

Nej, det har blivit otroligt mycket transporter, mycket dyrare och varor som vi inte tycker håller kvalitetsmässigt. I äldreomsorgen till exempel har man skapat ett kök för alla med mottot att det skulle bli så mycket billigare, bättre kvalitet och hälsosammare. Vad har hänt? Jo, det blev dyrt, massor av transporter och kvaliteten motsvarar inte kundens förväntningar. Många vill helt enkelt inte ha den centralproducerade maten, utan köper färdiglagat i

närmaste butik och då blir det storskaliga ännu dyrare, kvaliteten blir sämre och valmöjligheten blir obefintlig. 

Ofta jämför vi oss numera med kunskapseliten från till exempel Kina och Indien och ser med rädsla i blicken hur de stora företagen hellre anställer importerad kunskap än vår egen med motiveringen att deras kunskap är så mycket större än vår. Blir själva kunskapen hos barnen på låg- och mellanstadiet bättre för att skolor slås ihop, transporter ökas och att klasser blir större? Det inser var och en att så inte är fallet och det stöds också av utvärderingsrapporter över hela landet. Argumentet för att slå ihop skolor är alltså inte pedagogiska och lokalkostnader är inte heller självklart lägre vid en sammanslagning, kvarstår organisatoriska argument.

Varje byskola ska tillhandahålla undervisning i cirka 17 ämnen och det blir dyrt att skicka X antal lärare ut till byskolorna, säger ledande politiker. Här inställer sig frågan, hur många ämnen kan varje lärare undervisa i? Det är naturligtvis dyrare att ha 17 lärare anställda än till exempel fem stycken, en rekryteringsfråga kanske?

Bra skolpolitik är inte enkel säger tidningen. Nej, men hur svårt kan det vara att lyssna som politiker.

Varför tror ledande politiker så blint på storskalighetens goda inverkan på ekonomin när det gäller något så fundamentalt som våra barns kunskap och framtid? Jämför man sig med storindustrins jakt på ekonomisk

tillväxt genom organisatoriska sammanslagningar och centraliseringar där de framtvingade ekonomiska

tillgångarna främst blir miljardlöner till dess direktörer, eller vad är det för motiv som hägrar? Inte ens om man särskiljer skolan från andra verksamheter i kommunen är det självklart att det är den rätta vägen att gå.

Marie Janson (VTL)