Små skolors möjligheter och framtid

Lärarförbundet i Katrineholm uttalar sig i en artikel i Katrineholms-Kuriren den 23 maj och säger att

osthyvelprincipen är det sämsta sättet att spara pengar på i våra skolor.

Det är nödvändigt att se till helheten och det viktiga är att det finns hög kvalitet på samtliga skolor,

säger Katarina Hallin och menar att ytterskolorna måste läggas ner. Är det inte lite väl förhastat att tro att

det är i de små skolorna som kvaliteten är låg och vilken helhet menar Katarina Hallin?

Stora skolor förknippas ofta idag med slitna lokaler, minimala städinsatser, stora klasser med få lärare,

speciallärare saknas och sparkraven duggar tätt. Vad skulle bli bättre av att lägga ner ytterskolorna?

Blir inte de stora skolorna inne i centralorterna ännu mer ansträngda av ännu fler elever?

Kommer man att rusta skolorna då och kommer städningen att ske oftare och noggrannare?

Blir det fler lärare per elev och kommer det att finnas resurspersoner som kan hantera problemen

som uppstår när hundratals elever vistas på samma plats samtidigt? 

Ända sedan kommunerna tog över ansvaret för våra skolor har osthyvelprincipen testats och det har fått

konsekvenser på de flesta platser i Sverige. Man kan lätt konstatera det genom att besöka närmaste stora skola. Varför inte satsa på de små skolorna i landsbygdsmiljö? Hur svårt kan det vara att få föräldrar och

ortsbor att engagera sig i skötsel och omvårdnad av de små skolorna?

Det finns ett starkt värnande om sin egen ort, sin egen boendemiljö och det finns i dagsläget massor av

människor som blivit hänvisade till utvisningsbänken i arbetslivet av olika skäl, men inte på grund av oförmåga

eller för dåliga kvalifikationer, utan tvärt om har många hög utbildning och massor av specialkunskaper.

Till detta kommer alla unga pensionärer med mycket goda kunskaper som mycket väl kan tänka sig att arbeta

extra några timmar i veckan. Hur skulle det vara om man tog tillvara detta kunskapskapital och använda det?

Organisatoriskt vore det utmärkt, pedagogiskt fantastiskt, för vilket engagemang man kan få från människor

som har lust och tid och ekonomiskt troligen mycket lyckosamt. Katarina Hallin säger vidare i artikeln att

ytterskolorna inte till varje pris måste räddas. Hon framhåller att landsortsskolorna kostar mer pengar per elev

än de större skolorna i centralorterna. Pengar som därmed inte kommer de stora skolorna till del.

Jag förstår att man vill ha mer pengar till de stora skolorna i centralorterna men måste man inte tänka nytt,

skapa nya förutsättningar annars spär man ju bara på det som redan är väldigt ansträngt med ännu

fler elever och ännu fler problem?

Marie Janson (VTL)