Maten håller måttet?

Håller måttet – säger kostchef Camilla Wiström - om maten till Vingåker och Katrineholm

Jag har funderat mycket på hur jag ska kunna framföra den kritik som bärs fram till mig angående den mat,

serverad i inplastad låda, som kommunens innevånare får hemskickad en veckoranson i taget, till brukare i hemtjänsten. Varje låda är indelad i fack där man kan skilja maten åt så att till exempel potatis och fisk

eller kött inte kommer i kontakt med varandra.

Mycket hygieniskt och säkert också näringsmässigt bra. Är det då inte bra? kan man fråga sig.

Eftersom Klas-Göran Bäck skriver en artikel till Katrineholms Kuriren i detta ämne där han intervjuar kostchefen

som ansvarar för den mat som både Katrineholm och Vingåker köper till sina brukare i äldrevården, så förstår

jag att kritik även kommit till hans öron. Camilla Wiström framhåller också att maten inhandlas efter konstens alla regler med vederbörlig upphandling så att allt blir ekonomiskt och på bästa sätt. Det låter ju förtroendeingivande.

Varför klagar man då?

• Maten levereras en veckoranson i taget. Brukaren ska sedan förvara detta i kylskåp och välja en dagsransoni taget. Matlådan kostar dubbelt så mycket som att köpa något motsvarande på Ica eller Konsum som ser mycket aptitligare ut.

• Maten ligger prydligt separerad så att dess innehåll inte kan ta smak av varandra efter en veckas lagring. Den går bra att värma i mikrovågsugn.

• Utseendemässigt ser den fullständigt ointressant ut, för att inte säga motbjudande. Många befarar också att dess innehåll efter en vecka i kylskåp också ska lukta på fel sätt, mot vad man förväntar sig av ett mål mat.

• Matens kondition efter leverans och en veckas förvaring hos brukaren, inverkar på maten, till exempel kokt potatis med skinn bidrar inte till måltidens njutning. Pannkakor stekta i Estland och levererade till Sverige för vidare transport till Katrineholm för vidare transport till Vingåker för vidare transport ut till brukaren, bidrar eller inte till måltidens njutning.

Mina funderingar är följande: Varför köper vi pannkakor från Estland. Finns det någon annan maträtt som förlorar

så mycket på att inte ätas omedelbart efter att den är stekt, som just pannkaka. Vem formulerar upphandlingen

av mat på ett sådant sätt så att det är möjligt att köpa pannkaka från Estland istället för att tillaga den själv.

Det behövs bara en liten kommentar i upphandlingen för att det ska undvikas, lokalt tillverkad.

Vidare undrar jag över:

Hur vi kan servera våra brukare, som tillhör den generation i Sverige som under hela sin levnad tillverkat all mat

själva, sådan mat som de inte vill ha. Kvinnorna i den generationen vet hur mat ska smaka. De vet hur råvaran

ska vara för att det ska bli en njutbar måltid. De kan också betydelsen av att berika måltiden på olika sätt, de

kan göra en sås som passar till måltiden och de har lärt sig att ta vara på allt och att inget får förfaras. Vad gör

de när de får en hel veckas ranson av fullständigt ointressant föda sig tillskickad. Jo, de äter upp den för att

inget får förfaras. Vems pengar har de sparat genom att äta upp det de inte vill ha. Vilka är vi som begär att

de ska det?

Jag vet att det finns många som arbetar nära brukarna som tycker detta är förfärligt, men vem vill lyssna och

vem vill hjälpa dem ur denna dagliga förlust av en god måltid. Här kommer Vägen till Livskvalitets värdeordnärhet, ansvar och livskvalitet väl till pass. Vi vill motverka storskalighetstänkandet som Socialdemokraterna arbetar

för och som de tror skapar jämlikhet och ekonomi när det i stället skapar avfolkning på landsbygden, utarmning

av kommunens yttertätorter, minskar på all service, buntar ihop verksamheter och människor till stora enheter

på bekostnad av individens självständighet och livslust.

Det är oerhört viktigt att hittar nya former för samhällsbyggande som ger människan utrymme för livskvalitet. 

I Vingåker har Socialdemokraterna under den gångna mandatperioden tvingat fram att ett kök har lagts ner och

ett annat, det enda, har man lagt stora resurser och kostnader på. Varför använder man inte det då?

Dagens måltid är för många i äldrevården dagens höjdpunkt, borde vara det. Inom VTL vill vi att detta utmärkta kök används på ett bra sätt till det, det är ämnat till och i ytterområdena vill vi kunna återskapa möjligheterna för de äldre att njuta en god lunch i gemenskap.

Marie Janson (VTL)