Demokrati måste få ta tid
Varför får viktiga beslut, som den aktuella skolfrågan och tidigare till exempel energibesparingsprojektet där
TAC-projektet ingick, så kort om tid? Ofta avhandlas mycket kostsamma eller principiellt viktiga frågor i så snabb
takt att ett fåtal hinner fatta vad som händer och ännu värre, ofta fattas besluten på mycket bristfälligt underlag.
Skolfrågan började som en fråga om lokalöversyn och kanske slutar med nedläggning av alla byskolor. På det
sättet får inte ärendet rätt fokus, underlagen är framtagna för ett annat ändamål och beslut ska helt plötsligt
tas i en fråga som inte är rätt förarbetad. Skolbyggnaderna ingick i energieffektiviseringen, det så kallade
TAC-ärendet för cirka tre år sedan. En energieffektivisering som kostade kommunen 10-15 miljoner
med en årlig kostnad av 1 miljon kronor.
Då var det också bråttom, då som nu var det konsulter som anlitats för att beslut skulle kunna tas så fort
som möjligt. Många höjde rösterna och varnade för förhastade beslut, men beslut togs ändå. När en privatperson
lånar till köp av en villa för tre miljoner och i bistra tider måste sälja den för två miljoner tycker vi lite till mans att det var obetänksamt att sätta sig i den situationen.
Vid en försäljning av skollokaler sätter sig kommunen i samma situation. Skillnaden är bara att nu är det
våra pengar som ska finansiera det hela. Vad ville man med energibesparingsprojektet?
Jo, satsa på en uthållig kommun, genom mindre miljöpåverkan, effektivisera transporter, öka sysselsättningen i ytterområdena samt satsa på närmiljön för boende i kommunen. Den ambitionen var bra, men nu är man beredd
att äventyra den satsningen genom att lägga ner skolor i ytterområdena, öka transporterna, försämra närmiljön
och minska sysselsättningen. Hur stämmer nu allt detta med en raketsnabb nedläggning av ytterskolorna?
Frågan om skolorna är oerhört viktig, kanske den viktigaste i mannaminne, gör inte denna också till ett hastverk.
En annan just uppkommen snabbfråga är byggandet av en familjecentral och lägenheter till en kostnad av 15-20 miljoner. Hur rimmar det med besparingsivern i samband med våra skolor. När det gäller våra skolor är argumentet
att lägga ner dem baserat på ett vikande befolkningsunderlag, men när vi ska bygga lägenheter används samma argument för att satsa mer. Var finns logiken?
Låt dessa frågor ta den tid som behövs så att alla tänkbara andra alternativ hinner beaktas!
Alf Andersson och Marie Janson (VTL)